Omgiven av idioter?

Många har läst Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter. Det boken verkar ha blivit känd för är de fyra personlighetstyperna och färgbeteckningarna som de har: det röda beteendet, det gula beteendet, det gröna beteendet och det blå beteendet. Erikson är öppen med att han har hämtat inspirationen från Hippokrates som levde för ungefär 2400 år sedan. Han har också hämtat inspiration från Aztekerna som levde i Mexiko fram till 1500-talet som enligt Erikson utgick ifrån de fyra elementen. Allt detta kan man läsa om i kapitel 18. Hur många har gjort det?

 

 

I kapitel 18 står det inledningsvis: ”Ingenting har förändrats – egentligen. Så här har människan alltid varit”. Är det verkligen sant? Det beror ju på vad man tittar på. En gång i tiden trodde människan att jorden var platt. Det tror vi väl inte längre? Alltså har något förändrats. Förr trodde man att universum var uppbyggt av de fyra elementen jord, luft, eld och vatten. Det vore löjeväckande att fysiker idag skulle påstå något sådant. Alltså har vi förändrats. Det här med de fyra grundelementen är för övrigt något som andra kulturer, inklusive den grekiska, föreslog före aztekerna så Eriksons referens till aztekerna är inte begriplig. Särskilt som han påstår att aztekerna gav oss hicka när deras kalender antogs ta slut år 2012. Det vara Mayakulturens kalender som antogs ta slut 2012. Rörigt och dålig research.

Vi ska alltså tro att de fyra färgbeteckningarna som Erikson presenterar har funnits i alla tider. Det är bara vi som inte har förstått värdet av det förrän nu, när det tas upp i hans bok. Inte heller här går det att hålla med Erikson. Att Hippokrates föreslog att det finns fyra temperament som han kallade det koleriska temperamentet, det flegmatiska temperamentet, det sangvinska temperamentet och det melankoliska temperamentet är alltså gångbart idag, enligt Erikson, därför att det visade sig att Hippokrates hade rätt om annat. Indelningen av människor i kategorier behöver inte vara bra bara för att den har funnits länge. Det kan vara precis tvärt om. Vi trodde ju länge att jorden var platt och universums mitt. Vi trodde länge att universum var uppbyggd av jord, luft, eld och vatten. Det finns ju ingen välutbildad som tror något av detta längre. Varför ska vi då tro på de fyra temperamenten? Svaret är att vi inte ska det. Forskningen har gått vidare och det finns andra, betydligt träffsäkrare sätt att beskriva personlighet och personlighetsdrag. Femfaktormodellen är den vedertagna modellen idag då den har starkast forskningsstöd men det finns alternativa modeller och de är alla långt mer seriösa än de som Erikson föreslår.

I boken beskriver Erikson vissa typiska drag i det röda, gula, gröna och blå beteendet som i kombination är lika troliga som otroliga. En gul person ser sig själv både som charmig och utåtriktad å ena sidan och flexibel och kreativ å andra sidan. Det finns helt klart de som har allt detta men det finns lika många som bara är charmiga och utåtriktade och inte det minsta kreativa och det finns många människor som är kreativa men inte det minsta charmiga. När det blir så här är det uppenbart att det är en dålig kategorisering. Något som helt klart hanteras bättre med femfaktormodellen.

 

 

Erikson skriver att den röda typen är nyfiken och en problemlösare samtidigt som det står att den gula typen är öppen och kreativ. Detta är ju nästan synonyma beskrivningar. Den som är nyfiken är öppen. En problemlösare är ofta kreativ. Hur ska man annars lösa problem, med gamla lösningar? Det står att både grön och blå är försiktig. Hur ska han ha det? Samtidigt står det att grön är en genomförare. Är det inte det som utmärker röd? Detta är på gränsen till godtyckligt. När gränserna är så vaga passar det mesta lika bra eller lika dåligt.

Slutligen skriver Erikson att det inte är några starka gränser mellan de fyra personlighetstyperna. Man kan vara lite av varje. Först föreslår han alltså fyra kategorier som är något för vaga i sig själva, det vill säga att de inte fångar EN personlighetstyp utan flera i en. Därefter föreslår han att det är flexibla gränser mellan personlighetstyperna vilket betyder att alla kan känna igen sig i alla fyra eller åtminstone två till tre. Tillvägagångssättet är inte ett uns bättre än populär veckotidningsastrologi där man, om man vill, kan känna igen sig i det mesta. Om man inte vill behöver man inte känna igen sig i något.

Erikson hävdar att allt vilar på vetenskaplig grund men jag som forskare ser inte det vetenskapliga. Det är vagt och spekulativt. Vad är din uppfattning?

 

8 May 2018